Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROFESSOR. KNUT WICKSELL.
129
så är det ännu långt vissare, att vi icke för någon längre eller ens
någon afsevärd tid kunna bygga vår befolkningspolitik på denna
faktor. Ställa vi oss alltså såsom mål att söka inskränka vårt antal
till en för befolkningens ekonomiska trifsel lämpligare siffra än den
nuvarande, i afsikt att sedan tills vidare bibehålla den vid dess
sålunda reducerade storlek, sa är det alldeles gifvet och klart, att
vi därjämte, och hellre i dag än i morgon, måste göra oss förtrogna
med tanken på att nedbringa själfva nativiteten till det mått, som
motsvarar jämvikt mellan födelser och dödsfall. En sådan
inskränkning öfverstiger — i motsats till den förut omtalade — ingalunda
det utförbaras gränser, något som ju Frankrikes och flera andra
moderna länders exempel visar. Nativitetens storlek behöfde då alltså
icke understiga dödlighetens, nej icke ens nedgå till dennas
nuvarande relativsiffra, då ju i en stationär befolkning dödsprocenten
nödvändigtvis något ökas på grund af de högre åldersklassernas
relativt större numerär i förhållande till barnaåldern; förutsatt att
(såsom hos oss) någon excessiv barnadödlighet ej äger rum.1 En
minskning af nativiteten med omkring en tredjedel eller frun
nuvarande omkr. 2(i till 17 eller 18 °/oo torde vara, hvad som behöfdes,
men är också tillräckligt. Kunde nu därjämte utvandringen under den
närmaste framtiden bringas upp till proportionsvis samma siffror som
den italienska, alltså för vårt land till 70 å 80 tusen människor om
året. sä skulle på relativt kort tid, omkring 30—4(1 är eller sä vid
pass, folktalet bringas ner till ett belopp, där vi sedan, stödda helt
och hållet på egna resurser, kunde bjuda bela vår befolkning ett, om
ock anspråkslöst så dock tillräckligt lifsuppehälle. De tekniska
framsteg, som intill den tiden kunna vara gjorda eller sedermera skedde,
borde vi använda till att ytterligare befästa och fördjupa det
sålunda uppnådda folkvälståndet och först i andra rummet, om sådant
utan all fara kunde ske, till en ökning af folkmängden.
Hur olika denna åsikt än må vara till den, som allmänt
förkunnas, icke blott i vårt utan i de flesta andra länder, tviflar jag
icke på, att den efter hand skall göra sig öfverallt gällande.
Bär-för borgar så väl dess egen vetenskapliga beviskraft — mot
hvilken från den motsatta sidan egentligen ingenting annat sättes
eller kan sättas än förutfattade meningar och oklara känsloyttringar
— som äfven erfarenhetens vittnesbörd. Redan börjar, icke blott
bland de bildade och ekonomiskt lyckligare lottade samhällsklasserna
utan äfven bland folkets breda lager, insikten om nödvändigheten
eller önskvärdheten af en begränsning af familjernas storlek i allt
1 ItSrandc denna, ganska invecklade fråga må emellertid hänvisas till Q. Sundbärg,
j]lcvölkerungsstatistik Schwedens 175(1—1900>, s. 55.
9 01)1604. Emigrnthntutredningen. Bil. XVIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
