Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 EMIÖ RA TIONSUTREDN INGEN. BILAGA XVIII. SVENSKA VETENSKAPSMÄN.
vidare kretsar klart framträda och i lifvet tillämpas.1 Men dess värre
fortgår utbredningen af dessa nya, för en ny och bättre tid afpassade
sociala vanor, ännu alltför långsamt för att i socialt och
nationalekonomiskt afseende göra tillräcklig verkan, hur gagneliga de än
kunna vara i hvarje individuellt fäll. Och därtill kommer, så länge
förändringen sker planlöst, ja merendels sä att säga i smyg och i
strid mot offentligt förkunnade meningar, den ofta påpekade, ur
rashygieniskr- synpunkt betänkliga omständigheten, att släktets
fortplantning i relativt hög grad kommer att utgå från de okunniga
och sorglösa eller ock de fördomsfulla ocb fanatiska elementen i
samhället, med andra ord från dem, åt hvilka man allra minst ville
anförtro detta värf.8
Därför borde också bela frågan betraktas och behandlas såsom
den stora nationella angelägenhet den i själfva verket är; man borde
icke tillåta, att en sak, på hvilken ett helt folks väl och ve i så
hög grad är beroende, nedsjunker till rangen af ’-privatsak? eller
kanske snarare till rangen af frivolitet. Samhällets sjukdomar lik-
1 Ett synnerligen inlrrssant. exempel därpå bildar den redan al’ S. oeh ]J. Webb
llndustrial Democracy, 1903, s (530 IV.) åberopade oeh af Moinbert (Studien »ur
Bevöl-kerungsbewegung in Deutschland s. 135 tf.) till oeh med år 1901 meddelade statistiken
öfver den engelska understödsföreningen »llearts of oak», den största af de engelska s.
k. friendly socictics. Denna förening består uteslutande af medlemmar ur de relativt
högre lagren af den engelska arbetarbefolkningen, i det att endast personer af godt
anseende och med en veckolön af minst sh. vinna inträde. Bland de lämnade
understöden innefattas äfven ett sådant af 30 sh. i veckan, under den tid en medlems hustru
ligger i barnsäng.
Det har nu visat sig, att ehuru medlemsantalet under åren 1880—11104 ökats från
92,000 till 272,000. alltså nära tredubblats, sa har däremot antalet barnsängsunderstöd
endast vuxit frän 22,740 till 31.752 pr år, så att alltså det procentiska antalet
barnsängar minskats från 24 72 till ll’ii5 pr 100 medlemmar, eller till mindre äv hälften.
Samtidigt hade födelsetalet för hela befolkningen i England och Wales också nedgått,
dock endast från .14 2 promille år 1880 till 28 0 promille år 1904.
Den enda tänkbara felkällan i denna statistik skulle väl vara, om
åldersfördelningen bland medlemmarne undergått uågon väsentlig förskjutning uppåt, i det
kvarstående medlemmar småningom ryckt upp i do högre åldersklasserna. Till någon del
är detta verkligen fallet. Mcdlcmmariics genomsnittsålder hade under nämnda tid
ökats från omkr. 33 år till 37T> år och antalet medlemmar ander 45 àr hade
samtidigt nedgått från 91 % år 1883 (det första ar då denna si tf ra angifves) till 76-00 %
är 1904. Dock är denna ändring för liten att i någon väsentligare mån inverka på
hufvudresultatet.
Anmärkningsvärdt är, att procenten af dessa understöd under tidigare år
(1866—80) tvärtom varit, i tillväxt. Makarna Webb sätta, såsom nog en hvBr måste
göra, den inträdda förändringen, här liksom i hela den engelska nativiteten, i samband
med den nymalthnsiauska propagandan, som just vid denna tid tog fart i England,
särskildt på grund af rättsförlöljclsen mot Bradlaugh ocli Besant.
* Eu fara af liknande art, sum ej sällan plägar framhållas såsom en invändning,
särskildt emot emigrationen, är den. att dc bortdragande emigranterna skulle crsiittns af
invandrare från socialt och ekonomiskt lägre ståcude folk. Emot cn sådan fara, om
och i den mån den föreligger, erbjuder dock, synes mig, lagstiftningen, rätt handhafd,
ett fullgodt skydd. Intet land, allraminst ett sådant af gammal odling, kan anses
skyldigt att mottaga inflyttare från andra länder till större antal, än som motsvarar
utflyttningen af dess egna invånare till landet i fråga. Så länge vår egen emigration
till Österrike-Ungern eller det europeiska Ryssland är lika med noll, ha vi tydligen
icke någon internationell förpliktelse att mottaga ön massinvandring af »gali/.ier och
polacker» till vårt eget område; hvarje land måste i det väsentliga sköta sin egen
befolkningsfråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
