Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
israeliternas utvidgade friheter var nämligen mycket stark och enhällig, och
inom kort inkommo till regeringen en mängd petitioner, som tillhopa
räknade väl 100.000 underskrifter, och vilka i tydliga och ofta hätska ordalag
fordrade ett återställande av det gamla reglementet av år 1782 samt den nya
förordningens slopande. Judarnas antal i Sverige utgjorde vid denna tid
c:a 850 personer, — en relativt låg siffra, som ingalunda synes stå i
proportion till den kraft oppositionen utvecklade. Striden gällde icke heller
uteslutande dessa fåtaliga judar — fördelade i fyra städer, — utan avsåg även
de ovissa eventualiteter, som voro att vänta genom en tilltagande ny
invandring av judar under skyddet av den friare lagstiftningen.
Vid bedömandet av huru denna politiska fråga uppfattades är det
intressant att följa dagspressens uttalanden rörande detta nya steg till
judeemancipationens fullföljande i vårt land. Särskilt fäster man sig då vid
några ledande ord i »Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning» för den 13
sept. 1838, som ännu i dag hava aktuellt intresse. Artikeln klargör i
korthet de verkningar den nya förordningen skulle framkalla med hänsyn till
judarnas ställning i vårt land och vittnar om ett för sin tid starkt
utvecklat frisinne i denna fråga:
»Vid första kungörandet af Kongl. Förordningen om Judarnas
emancipation uttalte vi redan vår åsikt om dess form och dess princip, kort men
bstämdt. Hvad som sedermera vår liberala press yttrat i ämnet skulle
sammanlagt fylla en icke just så liten brochure; men vi tillstå att vi däribland funnit
föga, hvari icke ett av liberalismens första grunddrag, fördomsfrihet, saknas.
Att således alla dessa yttranden icke ändrat våra åsikter, deri ligger ingenting
märkvärdigt; men det torde icke vara utan all märkvärdighet, att ett af
Brödrarikets liberalaste blad fullkomligt delar våra tankar i ämnet. Uti
Morgonbladet för den 25 sistlidne Augusti heter det: »Diskussionen
angående Reglementet om Judarnas emancipation fortfar alltjemt uti de Svenska
bladen, och det är icke utan med bedröfvelse man finner, att
oppositionsbladen, långt ifrån att inskränka sig till blotta klandret af sättet, hvarpå
emancipation ägt rum, tvertom uti flera sina uppsatser uttala sig med en
småaktighet (Tranghjertethed) och en skråande, alldeles i Stockholms
aktningsvärda Borgerskaps smak.» När fria pressen i det land, hvars
constitutions andra § förbjuder judarne till och med tillträde till riket, yttrar sig så,
synes det oss ingen spilld möda att belysa emancipationsfrågan från en sida
som hittills, såvitt vi känna, blifvit alldeles förbigången. Vi mena
människorättens. Skulle vi dervid möjligen mötas af ett eller annat
juridiskt-politiskt-statistiskt hvarföre?, så blir vårt svar: hvarför icke?, ty vi göra här
ingenting annat än hvad vi i vårt första yttrande i ämnet redan antydt. Vi sade:
»menniska är menniska; hon är fri, vore hon ock född i bojor». Men man
missförstode oss, om man ville anse detta som medgåfvo vi ens möjligheten,
att hon kan födas i bojor. Hon kan det icke. Hon kan födas af den som bär
fjettrar; men hon är derföre icke dess mindre född fri. Makten kan äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
