Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Religiösa Skaldestycken - Drömmen af T. F. Grafström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Eterneller oeli Vårblommor.
DrSmmen.
ag drömde, att jag i en kyrka var.
Allt der var fint och putsadt, rikt förgyld t,
Beqväma bänkar för att sitta godt
Och höra väl predikan, men för bönen
Yar illa sörjdt, ej möjlighet att falla ned
På knä och bedja Gud. Der var församlad
En myckenhet af folk; man stod i gången;
Man trängdes ända ned i vapenhuset’).
På predikstolen trädde upp en inan,
Som valde för sitt tal ett sällsamt ämne.
Han sade: "Herren Kristus lefver ej;
I nitton sekler har han legat re’n
I grafven. Allt är dikt, som gamla sägner
Förtälja om hans gudom och hans verk,
Hans underbara kraft, hans lif i döden.
Han var en vis som få, kanske som ingen,
Och talar än ur grafven höga ord
Om dygd och last; och med ett svärmeri
Som vi berömme mer än efterfölje,
En andens verld han bygger här på jorden" 2).
Och folket lyssnade med välbehag
Till dessa ord från predikstolen. "Ingen",
1) "The veetibnle" i en kyrka kallas på svenska "vapenhus", emedan
våra förfäder der stälde sina vapen Innan de gingo in i sjelfva templet.
2) Dylika predikningar får man ofta böra i "fashionable" tngeJs.k-ajnejl
kanska kyrkor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
