Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Religiösa Skaldestycken - Drömmen af T. F. Grafström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Religiösa skaldestycken..
63
Man sade, "förr har rätt förstått, hvad Kristus
I sanning lärt, i två årtusenden
Man derom tagit fel; nu bräcker dagen,
Nu kommer sanningen först rätt till heders."
Man hviskade belåtet, kände sig
Så öfverlycklig vid det nya talet.
Men oförmärkt en efter annan smög
Sig bort; den täta skaran glesnade
På gången, och i bänkarna man satt
Allt mera rymligt; snart der skönjdes luckor,
Som blefvo större mer och mer. Till slut
Blef kyrkan tom; då, men ej förr, predikan
Tog slut, upplöst i tusenfärgadt ordsvall.
Emellertid var kyrkans glans förgången,
I sönderslagna fönster spuqno spindlar
Sin väf, och vinden blåste genom hvalfven.
Som en ruin hon stod i natten, mörk
Och dyster.–Se, då blef på en gång ljust.
Från altaret en helig glans sig gjöt.
Hvem stod der, hög, förklarad, Herren sjelf.
Den döde — se, lian lefde! Till sin kyrka
Han återkom och sökte än de sina.
Och här och der bland brutna pelare
Steg fram en honom trogen själ, som bidat
Midt i förnekelse och djupt förfall
Hans återkomst. Med steg, bevingade
Af helig fröjd, de flögo till hans möte.
Och snart de föllo ned vid altarringen —
En krans af alla åldrar, barn och gubbar,
Den späda jungfrun i sin ålders vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
