Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svenska Historiska Fosterländska Sånger - Forntiden - Anskarius i Birka (dialog) af K. A. Nikander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
’ Eterneller oeh Vårblommor.
Så ske hans vilje: jag är nöjd dermed.
Min död kan frukter ge; men flykt är skam.
Den, som bär Gud i hjertat, går framåt
I Andans verk med lugn; och faller han,
Så tar han såret framtill, stupar framåt,
Och går ett steg ännu i sjelfva döden:
Så egnar det en himlens stridsman vara.
Clemens.
Din styrka vördar jag, liksom din vishet;
Men den, som döden söker, frestar Gud.
Dig blef ej gifvet verka genom strider
Och att med blod uppskrifva ljusets ord.
Med mild predikan och med stilla verk
Du kallad är att hårda hjertan röra.
Du himlens såningsman! från dina händer
Skall ordet falla, som ett mannaregn
Uppfriskande, i hedendomens öken,
De redliga, men vilseförda barnen.
Du allt härtill ditt dyra kall förvaltat
På sådant sätt. Förneka dig ej nu,
Då vredens ande kläder sig i vapen,
Och tiden jäser upp i vreda vågor,
liörd af det heta ämne, du har kastat
In i dess sköte. Drag dig vist tillbaka,
Tills stormen lägger sig och allt det onda
Ilar brusat öfver brädden, och det rena,
Lifgifvande på grunden stannat qvar.
Se’n blir det tid att komma äter, biskopl
Och verka mera godt i Herrans frid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
