Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svenska Historiska Fosterländska Sånger - Medeltiden - Engelbrekt Engelbrektsson af E. W. Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fosterländska sånger.
13 j
Det är från gammalt svenskens sed
Att länge tåligt draga» med
Ett oförskyldt elände.
Men nu blef luften dock för qväf,
Och herrarne ej viste af
Förrn molnets blixt sig tände
Och Engelbrekt ur grafven gick
Och såg sig om med stadig blick.
Som jernet göms i jordens famn,
En åder utan glans och namn,
Förrn svärd det hunnit blifva,
Så bröt ock han ur dunklet fram —
Och huru mycket om hans stam
De lärde än må kifva;
Visst kom från Gud hans själs beslut,
Och hvad han gjort dör aldrig ut.
Med gammaldags långmodighet,
Som mäter rundt, men måttet vet,
Han gick sin gång till målet.
Hos kungen först på fädrens sätt
Han vädjade till lag och rätt
Och icke strax till stålet.
Det halp väl ej, men — "en gång än",
Han sade, "kommer jag igen."
Då följde Sveriges bönder med,
Det är en elf, som störtar ned
Från fjällen hufvudstupa!
Och hvar den elfven bryter fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
