Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svenska Historiska Fosterländska Sånger - Medeltiden - Engelbrekt Engelbrektsson af E. W. Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 Eterneller oeli Vårblommor.
Hon krossar hvarje våldets darA
Med sina böljor djupa;
Men grönskande i hennes spår
Den fagra blomman Frihet står.
Hur hastigt borgar refvos ner!
I åkerfälten än man ser
De grusade ruiner.
Yar fästet väl ur vägen röjdt
Den bistre kämpen log förnöjdt,
Som sol ur åskmoln skiner:
Nu för hans plog det svängrum fans,
Och hvad som växte, det blef lians.
0 tid, så rik på ädel bragd,
Så offrande, så oförsagd,
Som våra skördar sådde!
Högt fosterjordens hjerta slog,
På berg och fält, i dal och skog
Ett enda sinne rådde;
1 svenske män, ha än i dag
Vi qvar detsamma sinnelag?––-
E. W. Lindblad († 1S7P).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
