Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrskenets dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
och samlats nära vägkanten. Därifrån kunde de se
Yukons övre lopp till dess första krökning flera mil
bort. Och därifrån kunde de också se tvärs över flo-
den till Fort Cudahy, där guldregistratorn väntade i
nervös spänning. Joy Molineau hade emellertid tagit
plats på flera famnars avstånd från vägen, och under
förevarande omständigheter avstod det övriga Forty
Mile från att ställa sig framför henne. Därför låg
sträckan klar mellan henne och den smala linje, där
vägen gick fram. Eldar voro uppgjorda, och kring
dem ingingos vad om guldstoft och hundar. Alla
större summor höllos på Vargkäft.
»Nu komma de!» skrek en indiangosse från toppen
av en fura.
Uppåt Yukon syntes en mörk fläck mot snön, och
den följdes snart av en till. Medan dessa tilltogo i
storlek, framträdde flera mörka fläckar, men på ett
drygt avstånd från de första, som småningom visade
sig vara hundar med slädar, på vilka män lågo fram-
stupa.
»Vargkäft i spetsen», viskade en polislöjtnant till
Joy. Hon smålog intresserat.
»Tio mot ett på Harrington!» ropade en matador
från Bircli Creek och drog fram sin stoftpung.
»Staten väl inte betala er mycke’?» frågade Joy.
Polislöjtnanten skakade på huvudet,
»Ni väl ändå ha något guldstoft — men huru
mycke’?» fortsatte hon att fråga.
Han visade henne sin pung. Hon gjorde en snabb
beräkning av dess innehåll.
»Kan väl vara — ja, låt säga — två hundra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
