Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 9. Köpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9.
KniteL
”Så för innerligt roligt att far kan komma ut och sitta i gröngräset!”
Det var Magda som sade dessa ord, i det lion vänligt räckte
gubben käppen och hatten, medan Nanny stoppade och tände pipan.
Att se de begge unga qvinnorna med en så osökt ömhet sysselsätta
sig kring den gamle, var en vacker syn. Ragnar hade rätt: hans bön
förutan täflade de om att på allt upptänkligt sätt vårda och muntra den
af dem alla vördade husfadern.
”Se så, mina döttrar. .. tack skall ni ha... Jag är glad, liksom
jag blifvit barn på nytt, för det att gikten lemuat mig rast i dag.. ..
Gif mig armen, Nanny!”
”Ilvart skall du mi styra hän med far?” frågade Magda, i det hon
följde dem ut på förstuqvisten.
”Ah, jag tänker, att sedan vi gått omkring lite, sätta vi oss nervid
källan — der plär far tycka om att vara.”
”Och så har du kanske med dig någon vacker historiebok, som du
läser i för honom?”
Nanny rodnade — hennes förslag var att bereda honom ett annat,
vida högre nöje.
Hon hade valt detta sätt att göra fadern bekant med den uuge
främlingen, innan denne komme hem till dem. Magda skulle visst eljest
fasligt hafva undrat öfver att Nanny redan var så förtrolig med en nykomling.
Och nog hade Magda haft skäl att undra, emedan hon ingenting kände
om denna bekantskap.
Hundra gånger under den förflutna dagen hade Nanny ärnat säga:
”Nå kors, det var så sant, jag har ett par qvällar efter hvarandra träf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
