Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 9. Köpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÖPET.
57
fat en beskedlig ung herre nere i dalen!” Detta meddelande hann likväl
icke längre än pä läpparna, icke öfver dem.
Men nu under vägen, då hon var ensam med pappa, ginge det
lättare, och dessutom då hon hade sin far med sig, finge Gottlieb se att
hon icke var angelägen att träffa honom ensam. Nu kunde de sitta så
förtroligt tillsammans alla tre och tala om den tid, då Nanny komme att
hålla sin skola.
Hon hade redan uppgjort en jättestor fantasi:
I dalen skulle uppbyggas en liten stuga, der hon skulle bo ensam
för sig sjelf med en ko, en katt och en vacker steglitsa i en grön bur
— en hund hade hon också velat ha, men uteslöt den likväl, emedan
en sådan åt så mycket... hon behöfde honom dessutom icke: Calle skulle
nog åtaga sig att bevaka henne. Och otvifvelaktigt skulle den
beskedlige Calle äfven komma och hjelpa henne med alla svårare sysslor samt
på onsdags- och lördags-eftermiddagarne göra ren stugan och löfva
den, medan hon (Nanny) kokte kaffe och bakade rån för att bjuda in
far och Magda... Detta, förstås, gällde sommaren — vinterns
onsdags-och lördags-eftermlddagar skulle Nanny tillbringa i stora huset.
Ack, huru mycken obemängd sällhet låg ej för den unga flickan i
denna enkla och oskyldiga dröm, hvilken blef ännu fullständigare, då hon
tänkte sig sittande i sin lilla kammare innanför skolan, denna kammare,
som skulle innesluta hennes minnen eller, rättare, hennes enda minne: ty
hade ej hennes vän sagt att hon efter dagens möda behöfde vederqvicka
sig, och var det ej han som skulle Jemna ressurserna till denna
veder-qvickelse!
Vi skola icke lyssna på hur Nanny för pappa rodnande förtäljer
sin bekantskap med Gottlieb, ej heller nämna vi något om gubbens oro
och undran, blandad med ett hemligt hopp, det han dock väl aktade sig
att förråda. Vi förtälja blott att mötet emellan den unge kanslisten och
gamle Lönner utföll till ömsesidig belåtenhet, hvilket var helt naturligt
för tvenne så enkla och goda menniskor, å båda sidor lika lifvade för
bekantskapens fortsättning.
På sandbacken nedanför den lilla strandfamiljens boning lågo de
äldsta barnen och lekte 1 solskenet, medan lill-Kerstin, husets enda
tjenste-hjon, satt bredvid och sydde på en säck, allt, förstås, under det hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
