Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 9. Köpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÖPET.
59
Patronen hade emellertid nalkats allt närmare och närmare, men
med en försigtighet, som lilligt erinrade om katten och råttan.
”Åh bevars, fru Lönner, jag misstänker visst icke frun för att veta
något — ne-nej, den som är så sträng och dygdig, lägger sig ej om
bord med något ondt... men man har väl ändå, skulle jag tro, hjerta
för sina närmaste!”
”Om det är någon olyckspost som herr patron har att förkunna,
så sjung i herrans namn ut... Kanske att Jon Jonsson är kommen,
och att sakerna, som Ragnar.. .”
Häftigt rodnande bröt Magda tvert af.
Men patronen behöfde ingen fortsättning. Han låtsade väl ej ha
förstått ett ord; dock som han sjelf väntade saker med samme
skeppare, visste han att denne befann sig i Göteborg, och det var ingen konst
att gissa, det styrman Lönner, som troligen dltkommit, lofvat
hemsända något insmugladt gods.
Ett par ögonblicks tystnad hade uppstått.
”Jag känner ingenting om Jon Jonssons resa. Fru Lönner väntar
väl helsningar från sin man, kan jag förstå?”
”Ja, både helsningar och lite varor!” svarade Magda, som efter en
kort besinning ansåg vara bäst att icke förhemliga den saken.
”Emedan Ragnar hade sin månadshyra i behåll, har han som vanligt tagit
några saker hos vår köpman i Göteborg — vi äro fattiga och kunna
icke begära kredit.”
”Det är också bäst att icke behöfva anlita krediten... Men vi
ha nu icke att göra med styrman Lönner eller Jon Jonsson — det är
här näravid som någon gjort sig olycklig.”
”Store gud, hvad kan det då vara ? Jag skall springa efter far!”
”Om gamle herr Lönner är ute”, svarade patron Fabian, döljande
sin glädje under en dyster skakning på hufvudet, ”så hemta honom
icke: det skulle endast vara att tillskynda den aktningsvärde mannen en
stor sorg!”
”Men så säg då?” stammade Magda.
”Det gäller Calle!”
”Calle — den stackars token?”
”Åh, han har ganska väl sitt vett i behåll, och förevändningen om
hans mindre vetande kommer icke att skydda honom, ifall det blir sak
af — tjufnad, stor eller liten, blir dock alltid tjufnad inför lagen.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
