Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 9. Köpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
KÖPET.
uppmärksamhet rättvist delades emellan ”lillen”, som residerade i ett
baktråg, kringbäddad med frisk, grön vass, och de andra små bytingarna,
hvilka ifrigt sysslade med att gräfva rännor, der barkbåtarna ståtligt
seglade, sedan kanalerna först tillbörligen blifvit fyllda med det vatten,
som de stretande uppburo dels i hattarna och dels i den spruckna
krukan, hvilken de fått låna.
Under tiden satt ung-mor — hvilket ofta var fallet — ensam i
salen och smällde i väfstolen så att det klang i fönsterrutorna.
Medan arbetet fortgick, sjöng hon en sång, den Ragnar diktat på
den tid, då han gick i älskogsärender utanför länsmannens gård och
skymtade skön Magda i vindsgluggen, från hvilken hon då och då gaf honom
en liten vink om ett efterlängtadt mellan-fyra-ögon.
Som Magda ännu älskade sin Ragnar öfver allt annat i verlden, så
hade hans visa icke blifvit gammalmodig — och aldra roligast var det
att sjunga den, då hon befann sig ensam och under det mekanska
arbetet fritt kunde tänka på honom och skapa sina drömmar om den tid, då
Ragnar skulle heta kapten och föra en vacker galeas eller skonert, der
han kunde ta emot sin hustru, som enkom en gång skulle följa med
honom till Göteborg för att få dricka té i kapten Ragnars kajuta.
Vid detta märkvärdiga tillfälle borde naturligtvis äfven en stor
be-ställsamhet råda bland manskapet.
”Kors, du”, säger den ene till den andre, ”sådan hygglig
menui-ska kapten har till fru!”
”Jo, du, kaplen är allt en man, som har smak: kapten”— (alltid
kapten, förstås) — ”kapten är också bra kär i henne: han tar aldrig
ögonen ifrån henne... och så vänligt hon ser på honom igen... det
är lyckosamt att vara gift på det viset!”
Just under det Magda nu väfde på en gång lärft och
framtidsdrömmar, och derjemte ändå sjöng Ragnars visa, började det rassla på
dörrklinkan — och straxt derefter gled dörren långsamt upp.
”Jesus”, ropade Magda till, ”hvad vill patron här?”
”Ah, bli icke så altererad, fru Lönner — jag hoppas att hela
saken skall kunna ställas till rätta ... derföre kom jag sjelf hit. Jag är
icke den som vill skada min nästa”. ,
”Hvad för en sak, hvad för en skada?” utbrast Magda i det
hon af bestörtning släppte skytteln, som halkade ned på inre sidan af
väfstolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
