Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfverdrifvet var redan i Skåne det som vi kalla luxe
och nästan obegripligt att den stigit till så stor höjd. Saxo
berättar, att när Magnus Nilsson, K. Nils’ son i Danmark,
hade bröllop uti Ribbe, var Prins Hindric Skatteler klädd
i Fårskinn. Hertig Knut Lavard kom ock till bröllopet; han
hade låtit göra sig en skarlakansklädning efter Saxiska viset,
hvilken han då bar. Detta förtröt Hindric Skatteler, som
derföre med stickord begynte anfalla Hertig Knut, sägandes,
att uti krig kunde en sådan skarlakansklädning intet hjelpa
mot hvassa svärd, hvarpå Hertigen helt kallsinnigt svarade:
så mycket hjelper mig mitt skarlakan, som dig dina fårskinn.
När en Prins kommer i fårskinn till ett Kongl. bröllop, och
en skarlakansklädning kan mellan Prinsar väcka afund, då
är ännu icke öfverflödet stiget högt; men när en Konung, i
samråd med sitt rikes yppersta män, måste förbjuda landets
invånare utländsk klädedrägt, bruket af silfver och guld på
deras kläder, och tillika förklara, att ingen skam är bruka
en klädning öfver ett år; då kan man billigt sluta att luxen
gått till ytterlighet"; och så hade det händt i Danmark inom
halfannat århundrade.
De gamle prisas af oss såsom tarflige och enfaldige; vi
åter anses såsom yppige och slösare. För flere sekler sedan
kunde en son bära sin fars och farfars kläder med all
heder, och vi skola ärligen lägga oss till nya, förändrade efter
moden; men huru bedrage vi oss icke härutinnan. Hvidfelt
föreger, att Danska Adeln först lärt yppighet vid bröllopet
i Stendal i Meisen, och Pontoppidan i sin Theatrum Daniæ
P. II. Cap. VI. p. 103, samt Sperling, De Veteri Danorum
Vestitu, framställa gamle Riksmarsken Anders Bilde såsom
ett mönster af den tidens enfald i klädnad, berättande att
han var högtidsklädd, med en kappa af välberedt kalfskinn,
en tröja af svart hemmaväfvet 5-skaft, sådant som våra
bönder ännu på sina ställen i Skåne bruka att väfva till kläder,
och denna tröjan med röda ärmar, samt ett par byxor af
bomesin. Pontoppidan säger: man skulle i våra dagar taga
honom för en Hottentott och ej för en Riksmarsk; och
Wadskjær liknar honom vid en Kalkutisk Gesandt eller
Jerusalems skomakare. Men om den gamle Anders Bilde varit
singuliaire i sin klädnad, voro icke alle af Danska adeln så
enfaldige i sin klädnad och följde visst icke denne
hedersgubbens exempel. Våra förfäder hafva varit likaså yppiga i
klädedrägt, det kan man se af Helsingborgs Herredags
beslut, hvars trovärdighet man icke har orsak draga i
tvifvelsmål, då det styrkes af andra historiska sanna uppgifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
