Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gar gjorde plikten 150 Rdr Specie. Sådant var nödigt; ty
folket var tilltagset och sederna bland dem grofva.
Uti 8:de, 9:de och 10:de Punkterna stadgas om
Mandråp. Detta brott straffades i fordom tid icke med lifvet
utan med penningeböter. Böterna voro 40 mark till kronan
och 40 mark till den dödes närmasle slägt. Här visar sig
de skånska lagarnas stora brist. Att sälja och dricka tyskt
öl; att vägfarande komma, slå upp en annors port eller dörr
med våld, gå in och taga sig foder till sina hästar, mat oeh
förtäring åt sig sjelf; och att slå en menniska med vilja
ihjäl, belades med lika straff, 40 marks böter. Hvar och
en som var i följe med mandråparen skulle plikta 3 mark
till konungen oeh 3 mark till den dödes närmaste slägt. Om
någon af dem jemte mandråparen sårat den döde skulle han
plikta till konungen 3 och till den dödes fränder 9 mark.
För sårnader stadgades sådan plikt: Watva Sur och Holsar
Sur, de förra i tjocka köttet, de sednare i hufvud, mage och
bröst: till konungen 3 mark och till den sårade 3 á 6 mark,
efter sårets beskaffenhet.
Blef någon dräpen i sitt hus, vid sin plog, eller då han
satt sitt spjut och sin sköld ifrån sig och gått in på ett
värdshus, då var det urbota mål. Så var det i bedentima.
Sedan Christendomen blef införd i landet lades här till ett
urbota dråp då någon i kyrka mördades. Dessa dråp kunde
icke med böter försonas. De böter som en mandråpare
skulle erlägga, af dem betalte han sjelf icke mer än en
tredjedel och de två tredjedelarne måste hans slägt
vidkännas. Således var i den tiden icke roligt att hafva en
öfversittare i sin slägt; man kunde då ofta nog få onödiga
utgifter för dess kitslighets skull.
Plikt i dråpamål deltes uti trenne så kallade Sal: det
ena Sal var det mandråparen skulle betala, det andra
tillkom Agnatis och det tredje Sal tillkom Cognatis att utgöra,
säger Andreas Sunonis i sin Paraphrasis Leg. Scan. Häraf
är kommet det gamla ordet: Sala tillhopa, d. ä. när flere
lägga tillsamman.
En sådan lag kunde ej hafva annat än bedröfliga
följder; ty i stället att förekomma grymheter, mord och
blodsutgjutelse befrämjade den sådant. Hvad aktade en rik och
välmående att slå sin ovän ihjäl, när det icke kostade
honom mer än 26 2/3 mark? hvarföre ock uti K. Knuts Stadga
om Dråp af år 1217, den Lagerbring i sina Monumenta
Scanensia infört, uttryckligen säges, att Skåne land framför
andra af dråp och mord var plågadt. Härjemte var en an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
