Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du vet hur jag dig älskar; hur jag älskat
Dig från den första stunden jag dig såg,
Och du kora till mig som en hjelpens engel
I nödens och förfärans bittra stund.
Du vet också att ingen annan man
Mitt hjerta kommit att slå fortare,
Att heller ingen mer på hela jorden
Skall nånsin kunna väcka upp dess känslor,
Och tända det med eldig kärleks glöd.
BENGT.
Så manar du mig icke upp att skiljas.
SIGRID.
Ack jo, ty huru än du är mig kär
Kan jag dock aldrig sätta egen sällhet
Så högt, att jag din framtids ära glömmer!
Hör mig, min Bengt! uppoffra ej för mig
En bana, lysande och full af ära,
Till broders väl och fosterlandets fromma!
Bortkasta icke för en qvinnas kärlek
Din stora andel uti tidens sträfvan,
Din rika vinst utaf den höga plats
Som ödet gaf dig vid Jarl Birgers sida! —
Än är du ung, än kan min fägrings makt
Dig hålla skadeslös för hvad du mister;
Men qvinnan är en ros som vissnar snart,
Och högsta kärleks vår har ock en höst
Då bladen gulna, och då froster komma
Och lägga is utöfver hjertats brand! •*—
Med ord väl vet jag att du aldrig skulle
Mig förebrå din svikna ärelystnads,
Din återväckta längtans bittra qval;
Men tror du ej att oron i din blick,
Att nattens vaka, dagens dystra drömmar,
Mig skulle förebrå min sjelfviskhet,
Och låta mig med bittra samvetsqval
Den sällhet gälda som hos dig jag njutit,
Förutan tanke p.å ditt högre lif?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
