Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BENGT.
Är detta brudens tal på brölloppsdagen,
Då med sin make först hon ena är? —
SIGRID.
O, blicka ej så mörk; förstå mig, Bengt!
Du kan ej fatta nu att så det blifver,
Men qvinnans hjerta bär i högsta fröjd
Dock alltid sorgens aning i sitt inre. —
Låt mig försvinna från din lefnadsban
Som liten blomma, ställd på ängen, faller
Den djerfve fjellbestigaren ur sigte,
När han mot molnen träder an sin färd!
Att du fann liten blomma, fastän ringa,
Din älskog värdig, när förbi du gick,
Skall stråla som en solglimt i dess stilla,
Och obemärkta lif! — Och hon skall fröjdas
När hon deruppe ser dig stå i ljuset,
Och tänka stilla glad: det är mitt verk,
Och denna tanke, den skall trösta henne!
BENGT {ttiger upp).
Du svärmar, Sigrid! den skall döda henne!
Ty när den djerfve vandraren har gått
Och blomman ståndar ensam på sin tufva,
Hon tänka skall: “Han hade hjerta dock
Att lemna mig för att till höjden hinna,
Då var hans kärlek icke mycket värd!“ —
Och rätt jag henne ger, om så hon tänker,
Ty usel, feg och ömklig är den man
Som ej har mod sin kärlek att bekänna,
Och ej kan offra allt, att ega den
Som tändt deu helga lågan i hans hjerta!
SIGRID (som också stigit upp).
Men egen lycka måste mannen offra
För högre pligter!...
Brölloppet på Ulfåsa. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
