Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gom drefve honom att göra narr af alt, hvad kan icke lätt
kunde genomtränga.
I allmänhet var Z. detta år (1806) särdeles nedstämd. Hans
hälsotillstånd var icke det bästa; dödsaningar återkomma ofta
i hans bref, och den 29 sept. bestämde han, åtföljd af Edholm,
sitt blifvande grafställe vid en stor sten i den norra muren på
Vaksala kyrkogård. Till lycka för vetenskapen dröjde det
imellertid mera än 23 år, innan Z:s stofthydda nedmyllades
på nämda ställe.
Z. hade redan börjat vinna anseende för att vara skicklig
och nitisk akademisk lärare. Därtill var han human och
vänlig samt blef därför omtykt af den studerande ungdomen, som
altifrån år 1807 hvarje vår gaf sina sympatier luft i lefverop
och sång utanför hans fönster ; något hvaraf han alltid kände sig
mycket smickrad. Våren 1807 fick han ett anbud att företaga
en utrikes resa till sammans med en grefvinna Levenhaupt, men
vågade icke antaga detta på grund af sin svaga hälsa.
. Omständigheterna voro för öfrigt föga gynsamma för
utländska resor, åtminstone på kontinenten. Sverge var då
inveckladt i den fjärde koalitionens krig mot Napoleon.
Visserligen hade svenskarne våren 1807 en kort tid framgång i
striden mot de franska trupperna; och den 26 april skötos i Upsala
dundrande glädjesalvor med anledning af Pommerns utrymmande
af fienden. Men den glädjen vardt icke långvarig, ty redan
fyra dagar senare kom underrättelse, att det åter höll på att
gå illa för oss.
Z. var nu en stadgad ungkarl på fyratio år, men likväl
ingalunda skottfri för den lille bevingade tyrannens pilar, om han
också under en följd af år sluppit undan alla djupare sår. Nu
fick han imellertid pröfva på annat.
I Upsala bodde nämligen en handlande And. Dahlberg 127
med fru. I deras hus hade Z. länge umgåtts. Detta herskap
hade flera barn, ett ibland de yngsta var en flicka, Lena 128,
som uppväxt under Z:s ögon. Den lugna, farbroderliga välvilja,
med hvilken han förut betraktat henne, började småningom
vika för känslor af en mera orolig natur. Redan 1804 utbrister
han en gång, att »Dahlbergs äro så agreabla, att man kan blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
