Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dödas stad och tallösa hjordar af villebråd. Som
han ingen bössa hade, ville han nu vända åter till
grafven, ty han hade bedt sina fränder där nedlägga
hans vapen. Han mötte då män, qvinnor och barn, alla
nedtyngda under bördor af bössor, kittlar, mat m. m.
Återkommen till sin dödsort fann han omsider sin väg
hämmad af lågor, han tog ett språng öfver dem och
vaknade. På grund af den erfarenhet af de dödas
vedermödor han sålunda vunnit, lade han de sina
på hjärtat att icke lägga många saker i grafven hos
den döde. Med denna sed att nedlägga hvarjehanda
föremål i grafven kan man, som Tylor anmärker,
hafva fortfarit af gammal vana, länge sedan man
upphört att tro på de döda tingens själar. För
seden måste dock något enligt naturfolkens uppfattning
rimligt ligga till grund, och detta kan icke gärna
vara annat än tron på en själ i tingen.
Liksom barnet icke så noga skiljer mellan sitt
jag och de omgifvande föremålen och därför äfven
talar med trähästen likaväl som med människor, så
göra ock naturfolken, som icke hunnit synnerligen
långt i analyserande spekulationer. Allt lefver för
dem. Innan vi skiljas från vårt nuvarande ämne,
skola vi se, att lifvet som rör sig i naturen, enligt
deras uppfattning, hade en viss frändskap med det
mänskliga lifvet.
—
Det finnes få förhållanden inom lifvets områden,
som icke kunna uppfattas från olika sidor. I all
synnerhet uppenbarar sig denna mångfald i
betraktelsesättet, så ofta folkanden söker i bild gifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
