Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den ur Rigveda hemtade grafsången, i hvilken det
bland annat heter:
»Bränn honom ej, o Agni (eldens gud), gör
honom ej ondt, sarga ej hans hud eller lemmar. När
du genomträngt honom, du som känner väsendena,
sänd honom då till fäderna!»
När elden slocknat, gingo de närvarande ännu en
gång kring bålet, utan att se på det, och renade sig
sedan med vatten. Trettonde dagen därefter
uppsamlades benen i ett lerkärl. Man gräfde en grop vid
floden, beströdde bottnen med ett visst slags gräs och
klädde gropen med gult tyg, lerkärlen sattes ned,
lera, törnen och mossa kastades däröfver. Ofta
planterades ett träd på grafven. — Om hustruns
bränning å mannens bål är redan taladt.
Araben Ibn-Foszlan besökte åren 921—922
Bulgarerna vid nedra Volga och kom då i tillfälle att
bevittna en »rysk» likfest. Hvad man här bör förstå
med rysk är icke fullt visst, d. v. s. vi veta icke
hur mycket nordiskt och hur mycket slaviskt
element ingick i det folk Ros, om hvilket här är fråga.
Den döde lades i en graf, och däröfver sattes
ett tak. Hans egendom delades i tre lotter; den
ena gafs åt slägten, för den andra lät man göra
dödskläder, för den tredje köptes rusdrycker. Man
frågade tjenarne och tjenarinnorna, hvilken af dem
ville följa sin herre i döden. Den som sade ja — oftast
en tjenarinna — bands och fick därefter icke taga
tillbaka sitt erbjudande.
När kläderna åt den aflidne voro sydda, drogs
hans skepp upp på land, en hvilobädd stäldes
därpå, och på denna lade en gammal qvinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
