Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - VII. Hos skrädderskan och grosshandlarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 88 —
ge den där sumpelunsan Fia skriftliga löften på
köpet. Visst var det s-n, som red mig den
gången!»
»Vad sa’ grosshandlarn?» undrade »den
döve».
»Angår dig inte!» snäste Efraim.
»Jo, det var förb—t, sa’ grosshandlarn, att
han gav Fia skriftligt löfte», började Kalle.
»Tyst, pojks-n där!» röt Efraim.
»Och så var det s-n, som red honom, när han
gjorde det...»
»Vill du hålla käften, byting!»
»Och så sa’ han, att det angick inte honom
och bad mig hålla käften», fullföljde Kalle
oförskräckt, då han kommit i farten.
Med eldsprutande ögon ryckte den
förbittrade Efraim fram, högg Kalle omilt i hampan
och mera bar än föste honom genom den
öppnade dörren och ytterrummet ut i farstun. Där
hördes Kalle uppgiva jämmerrop för något dask, som
han fick, innan det bar i väg utpå gatan med
honom, ovisst huru. Sedan kom Efraim tillbaka,
blossande upprörd.
»En s-ns uppkäftig byting till pojke!»
utbrast han och slog igen dörren. »Nå, vi skulle
komma till slutet om breven där nu. Du får en
tia, då du kommer hit med dem. Aldrig vidare!»
»Nej då, patron! Si, det går då rakt inte!»
försäkrade jägarn.
»En femtilapp då?»
»Aldrig i världens tider, patron!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
