Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - VII. Hos skrädderskan och grosshandlarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 73 —
»Hundralappen jämnt och aldrig ett öre
vidare.»
»Nej, nej, nog sätter patron högre värde på
dem.»
»Ja, vad kan du göra dig för nytta av de
där breven? Sälja dem åt en bustidning för en
supstyver? Större affär blir det inte.»
»Iiånej, si jag begärde tusen nyss, men jag
vet visst, att patron är densamme, som ger tio
tusen till sist.»
»Du är ju tokig, karl. Ut härifrån, ut på
eviga rappet!» röt Efraim förbittrad.
»Jaha, nog kan jag gå den väg jag kom», lät
jägarn i stadigare ton.
»Raska på med det, för f-n! Annars får du
samma skjuts som pojken.»
Efraim närmade sig och gjorde en ansats att
fösa ut besökarn med händer och knän. Då
vände sig denne hastigt om, sköt ifrån sig den
påträngande helt varligt, satte sin knutna näve
under hans näsa och sade med kraftigt eftertryck:
»Rör inte vid mig, herre! Jag har en gång
haft kragtag med slagbjörnen och lagt honom i
backen som en säck!»
Efraim hade tigande ryggat tillbaka, jägarn
gick utan hälsning, invärtes upprörd, till det yttre
lugn.
Så snart han kommit ut på gatan, trädde
Efraim ut till kontoristerna och sade helt alldagligt
till den gänglige smörjeln Pelle:
»Enqvist, följ den där karlen, håll reda på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
