Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - VIII. Försåtliga anläggningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 76-
Sofia kämpade med sin rörelse och fick tårar
i ögonen.
»Just nå’n lindrig väg... är han då inte värd...
efter allt vad jag har utstått», snyftade hon och
torkade tårarna med näsduken.
»Huru skulle den hårda vägen vara till vägs
då?» återkom hon med mera stadgad röst.
»Joho, si om vi under rättegången endast
ta fram ena vittnet, så blir han i alla fall dömd
att svära till sist. Då händer det, att han bjuder
uppgörelse för att slippa svära, men troligare är,
att den skruven går fram och svär. Sedan kan
mamsell få fram andra vittnet, bringa honom till
mened och alldeles fjälla honom.» — Hon vägde
orden en handvändning och började helt bryskt:
»Ja, det må vara hänt, om han är en sådan
usling!» — Så kom en tvekande fortsättning:
»Jamen mened... d’är ju nå’nting alldeles
förskräckligt... Iians eviga ofärd... nej, det vill jag
inte!»
De lättflutna kvinnliga tårarna voro åter i
farten. Jägarn märkte alltför väl, att det var
någon återstod av det gamla hjärtelaget, som talat
här, trots alla hårda ord. Åt likgiltiga fähundar
brukade kvinnfolken icke så värst missunna den
eviga fördömelsen, tvärtom, ju stekhetare dess
hellre. Här sannades visst det gamla ordspråket:
»Ju redigare kvinna, dess större fä till karl vill
hon ha». Och det kunde allt hända, att Sofia
finge Efraim och bleve ett kött med honom.
Eller kunde hon få sina tiotusen i förlikning. Huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
