Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - IX. Å källaren Thule
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. — 93 —
»Det blir, förstås, ännu större tygnad på
dem, som ä’ kvar. Och så ger sig en efter
annan i väg därifrån, den som kan. Och den, som
inte förmår komma därifrån, får stanna. Hm jaa,
det blir nog ett fattighus av alltihop till slut, det
blirV de’.»
En ny dåsande ordvila. Här hade talats
om det närmaste och betänkligaste tecknet till
den stora världskrisen, som nalkades utifrån med
jättesteg, grundlagd som alltid genom
överproduktionens rus, som också följes av sitt
ledsamma bakrus.
»Sedan var det nog på det viset, att hustrun
och flickan ville komma sig till en annan ort, där
de kunde sätta på sig hatten och ha nå’n heder
av den», fick Skalin också fram, småskrattande
åt den kära fåfängan.
Nu rycktes jägaren ur sin tankegång till
ett spetsigt inpass:
»Ja, de där hattskrållorna ha sin dryga
andel i att jorden blir så oresonligt uppdyrkad
neråt, kustlandet. Hit ska nu alla, som ha sålt
sig rika på skogen. Det blir för mycken
smälek, kantänka, om någon försöker ställa sig på
herrskapsviset i gamla hemsocknen, och så ska
de alla hit och trängas om jorden. Den är snart
så dyr, att endast stora kapitalister förmå
behålla den från far till son. Under tiden gå
hemmanen i vrakpris uppåt landet. Med ett ord:
bönderna ävlas om att äta upp sin egen klass och
ni ska få se, att det går till slut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
