Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - X. När det kom till drabbning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 96 -
»Han har väl ingenting ont gjort och allt
det andra är bara osanning», protesterade
Persson, osäker i den allmänna uppmärksamhetens
brännpunkt
»Jaa, nog är det osanning», instämde även
Skalin för att freda sig själv.
»Är det någon som muckar där, så kör ut
dem bara!» kommenderade Efraim rappt.
»Nej, nog tänk’ jag, att jag sitt’ kvar»,
svarade Skalin styvt, och vände på huvudet, så att han
blev igenkänd.
»Jaså, nämndeman Skalin? Det var annat
det! Ja, sitt kvar då Skalin», inbjöd Efraim
nådigt.
»Är det grosshandlarn som är krogvärd nu ?»
inpassade Skalin under något fniss i bortersta
hörnet.
»Se så, bär det i väg med stryken där eller
hur går det?» röt Efraim. »Vi träffas nog en
annan gång, Skalin.»
»Jag har ingenting oträffat med
grosshandlarn», tyckte Skalin och fick en ilsken vargblick
till svar.
Jägarn hade druckit ur sitt glas och rest sig.
»Så, ge dig av nu då!» påskyndade krögarn
snäsigt.
»Ja, nog kan jag gå samma väg som jag
kom, men det säger jag allvarligen, att den, som
försöker sig på någon fösning, han får se sig om
vad rätter han får.»
Orden hade kommit skälvande dovt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
