Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - X. När det kom till drabbning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 101 —
»Ett pass till, och se’n ta vi resten»,
manade Pelle lika oförtrutet.
»Jaja», menade tuktomästaren, »för att du
skall minnas lärdomen bättre, så få vi nog göra
som drängen din råder, för han känner nog
herren bäst!»
Daggen var åter i gång över det
jämmerbö-lande offret. Då detta fortgått en stund,
hördes ett protesterande sorl växa upp i
krogrummet:
»Inte ska väl tre karlar alldeles få ta livet
ur den ensamme stackarn heller!» föreställde en
röst under bifall.
»Ja, det ar ju inte slut än, och grosshandlarn
själv har ju sagt ifrån, hör ni människor!» snäste
krögarn. »Ja, här slipper ingen ut! Den där
skälmen får inte mer än han bör ha.»
»Där hör du nu, huru andra drängen manar
gott för dig», sade profossen vid nytt uppehåll.
»Ge dig nu en gång!» bönfoll smörjeln åter.
»För Guds skull, ge dig nu, människa...! Du
slår ju rakt sönder mig...»
»Du aktar dig då kanske en annan gång att
gå mig i vägen?»
Detta lovade Efraim dyrt och heligt.
»Då slipper du den här resan, men för din
smädelse skall jag kanske ta upp dig för rätten»,
hotade tuktomästaren.
En handvändning senare låg Efraim vältrad
på ryggen, mattan borttogs från Figge och
Linus. De flämtade efter andan och voro nog ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
