Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - X. När det kom till drabbning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 102 —
vid liv, men mycket syntes det icke vara. Den
julingen skulle de gossarna tre aldrig i livet
förgäta.
»Så obarmhärtigt ni ha klått varandra», sade
nu en ömkande röst över dem. »Jag måste väl
säga till dem om någon hjälp åt er då.»
Jägarn knackade på dörren till salen.
Skoglund öppnade med häpen min, under allmän
förvåning över karlns oberörda utseende.
»Huru är det nu?» fick krögarn fram.
»Jo, här ligga tre herrar, som ha kommit i
nå’n ovänskap inbördes, och ha nog farit illa med
varandra bra hårt», rapporterade björnskytten
Walther i menlös skalkton.
Krögarn och de undrande gästerna kommo
ut i farstun.
»Släng ut honom åt oss nu då!» skränade
smörjeln på bron och busarna skrålade.
»Här ligger Efraim och stönar på de två
andra! Och så de se ut alla tre!» började en röst.
»Här råder jämmer och tandagnissel, goVänner!»
»Har Efraim fått stryk?» undrade en annan.
»Ja, det ser så ut... han och kamraterna
hans», tillade en tredje.
»Huru gick detta till?» sporde en fjärde
man.
»Kan inte så noga veta», svarade jägarn.
»Jag vill aldrig vara till vittnes på dylikt otyg,
utan såg bort i ett hörn, medan allt pågick. Jag
skulle helst ha gått min väg, men här står ju
vakt utanför.» Ett muntert sorl av tvivel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
