Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - X. När det kom till drabbning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 103 —
»Ah, det var mig en d-1 att slåss», jämrade
Efraim. »För Guds skull, människor, hjälp mig
upp...!»
»Efraim har fått sig ett riktigt bondstryk»,
gick budkaveln i halvskrattande ton allt
bort-över.
»Det var minsann inte för tidigt», sorlade
en kör av skrattande röster.
»Ja, skratta ni... Jag skall visa er, jag»,
väste den slagne i kvidande ton. »Och så står
den där krögaråsnan och håller dörrn stängd
immerbadd!»
»Men det var ju så grosshandlarn själv
befallde!» ursäktade Skoglund.
»Åsna!» frampressade Efraim ursinnigt,
medan de sökte räta upp honom ur den stönande
högen. Och så inpassade jägarn:
»Åsna, det var just rätta ordet åt en var,
som gör sig till dräng åt en sådan där herre.»
»Ja, det var nog ett sanningsord!» sorlade
bifallet borta i klungan, och betraktelserna
fort-gingo vidare.
»Det var tusan, grosshandlarn har fått
stryk!» hördes den lyssnande smörjeln Pelle
hopsummera ute på bron.
»Då kan vi ge så pass däng igen», skrålade
manskapet.
Nu trädde jägarn ut på bron, drog igen
dörren och fick syn på den duvne Pelle Enqvist, som
nu kände sig betydligt enkel. Där hade han hela
tiden stått som fåne och tiggt om stryk åt sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
