Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - XII. Uppvaknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ii9 —
hade bort slippa dem. Stackars min Sera!»
kelade Janne i smekande ton.
Under lättflutna tårar slöt sig Serafime till
Jannes skuldra, tätt omsluten av hans arm. Nu
hade hon det så bra, det lilla sjåpet Serafime.
Ja, det var så bra, så bra! O, att hon alltid finge
ha det så bra hos honom, som var så stark, så
trygg och förståndig.
Lång blev lyckodrömmen ej. Serafime for
hastigt upp som stungen och sade i upprörd ton:
»Men vet du, Janne, så rysligt ledsamt det
var, att du skulle hålla med den där. Mamma
förlåter dig bestämt aldrig!»
»Åjo, så länge man har en 75,000
innestå-ende hos pappa så.» Detta kom med en viss udd,
som hon likväl ej kände.
»Och så ha de sökt inleda honom att köra
bort dig» — tonen lät nu djupt förtroendefull.
»Men det vill inte heller pappa... så länge
mor lever åtminstone», bemötte Janne med
enahanda udd. »Nå, jag kunde väl inte säga
annat än som sanningen var. Patron Törnqvist såg
alls inte upprörd ut vid tillfället.»
»Men de andra herrarna på kontoret såg, att
han var blek och darrade?»
»De andra herrarna» — han skrattade torrt.
— »Jo, det är just ena herrar, de. Ja, hör du,
Sera, de ha sett så mycket, att domarn till slut
drog ett streck över alltihop. Bägge två hade
sett en blank pistolkolv i karlns högra ficka. De
upprepede detta flere gånger på sin salighetsed,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
