Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - XII. Uppvaknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, han som rövade hos pappa. Och se’n
så höll du med tjyven där mot pappa också, du!»
Åter ett litet torrt skratt av Janne.
»Nu tyckte du jag var dum igen!» klagade
Sera med tårar av harm.
»Den där tjyvon, som rövade hos pappa,
säger du nu igen! Vet du inte, att människan
blev fullkomligt frikänd och att din pappa var
den, som dömdes att böta och ge skadestånd?»
»Vad är det för nå’nting då ?»
Ännu en gång det torra skrattet.
»Nu tyckte du återigen, att jag var dum!»
»Jag har aldrig kallat dig dum, Sera, men
du saknar ju själsodling i en häpnadsväckande
grad.»
»Men då jag inte heller vet vad detta är?
Tala om nå’nting för mig!» — Janne funderade
en handvändning och beslöt sig för att
tillmötesgå hennes önskan:
»Ja, tänk dig bara en åker, som inte skötes,
eller en trädgård, som ingen vårdar. Där blir
ju intet annat än ogräs.»
»Det där förstod jag nu för en gång. Snälla
dig, vårda mig, du Janne. Jag har ju ingen
annan än dig att krypa till. Jag fick ju aldrig lära
mig nå’nting ordentligt. Bara jag sprang till
mamma och klaga’ på guvernanten, så slapp jag
undan och guvernanten fick bannorna, hon, fast
jag skulle ha behövt dem.» Hon gick och satte
sig vid hans sida på bänken.
»Och så fick du i stället dina bannor, då du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
