Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - XIII. »Belsazars gästabud»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kasta ut cn viss person bland gästerna. Den
myndige fridstöraren utpekar denna person
inför allas lyssnande öron såsom den där »rånat
patron Törnqvist». Det var björnskytten
Walther, som satt där i all stillsamhet med två
bekanta.
Värden på stället, en småländsk lycksökare,
är nog mycket påverkad av den från
Östgötasidan komne våldsverkarens skräckvälde att
göra sig till dennes slaviske hantlangare och utvisa
den sålunda hedrade främlingen. De två
lymlarna Garpenfelt och George tränga efter honom
ut i farstun, tydligen för att under misshandeln
plundra den förföljde på både revers och pengar
för sin husbondes räkning. Lymmeln
Pettersson befaller värden »hålla dörren stängd tills allt
vore färdigt i farstun» och går själv ut.
Från farstun mellan de stängda dörrarna å
båda sidor hördes något fall, därpå rop efter
hjälp, nödskrik och ett ihärdigt smällande
under böner om försköning för Guds skull m. m.
Från bron ropar gång på gång den där
utposterade hantlangaren, under de druckna sjåarnas skrål
och hurra, att för all del »ge den fähunden ännu
en ranson». Emellertid stänger han allt tillträde
från gatan. I källarrummet göra de lyssnande
gästerna olika betraktelser över den pågående
uppsmörjningen och vilja åtminstone se på, men
även hantlangaren på denna sida håller dörren
obevekligt stängd — »allt efter sträng befallning
av grosshandlarn själv.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
