Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - XIII. »Belsazars gästabud»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 37 —
När nu ridån öppnas för de nyfikna, så cer
sig en överraskande syn.
Icke det utsedda offret utan förföljarna
ligga där kvidande och stönande i en hög, så
grundligt genompiskade, att föga liv synes vara för
handen till en början. Ett så odrägligt smörj
torde ännu icke ha vankats i mannaminne utan
livsfarlig utgång. Björnskytten Walther däremot
visade sig ej det minsta ankommen eller
skamfilad av den gräsliga storm, som rasat över
olyckskamraterna i det avstängda rummet.
Vad man än må säga om dylika uppträden,
ett är dock obestridligt härvidlag: de tre
exempellöst fräcka fridstörarna hade fått äta såsom de
själva tillrett och aldrig vidare. Ingen kan heller
hjälpa, att den på sina håll uppburne s. k.
»grosshandlarn» tillråga på denna välförtjänta
upp-smörjning även fick på sig de åsneöron, som han
länge och väl hade gått och eftersnokat i
samhällets alla vinklar och vrår. Det ligger ju
någonting oemotståndligt löjeretande i de tre
övermodiga drumlarnas omsorg att fullkomligt
avstänga slagfältet och allt mänskligt bistånd
under den fruktansvärda genomprygling, som den
farlige motståndaren sålunda kunde bereda dem
i största lugn, ostörd av alla onödiga begapare.
Åtlöjet över de tre värda uppbjudarnas nederlag
minskades icke heller genom det mystiska och
omilda öde, som drabbade hantlangarna utanför
bron, när dessa gingo till angrepp mot den
utträdande segrarn i farstun. Ett tu tre lågo dessa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
