Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - XIII. »Belsazars gästabud»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 144 —
sin avlagda ed, att »nådabarnet» just vid detta
sammanträffande med borgenären formligen
hade erkänt den nu omtvistade skulden, men icke
likviderat den, utan lovat »så god ränta som
någon annan». Sedan dess hade heller icke något
sammanträffande ägt rum med fordringsägaren.
Om sålunda angivaren Törnqvist blivit avtvingad
både summan och reversen med pistolen för bröstet,
vilket dock är en tydlig lögn, så skulle han därvid
icke ha lämnat ifrån sig mer än vad rätt och
skäligt var.
Den nu fullständigt avklädde skojarn
nekade givet nog även mot detta vittne.
Målet överlämnades, och något löje väckte
det nu, att allmänne åklagaren yrkade »högsta
straff efter lag» eller i annat fall att »karln skulle
ställas på framtiden». Det är med länsman
Liljeholms straff yrkanden alldeles som med
hästskojarn Petterssons utfosningar. Bägge äro så
inbitna i sitt maner, att det stundom kommer över
dem i misshugg. Som känt är, blev björnskytten
Walther alldeles frikänd, medan hans motpart
fälldes till dryga böter och skadestånd.
Se där den sannskyldiga beskaffenheten av
det andra »martyrskapet». Törnqvist blev ej så
grundligt utskrattad som den andre »martyren»,
men såsom skojare står han där nu lika naken
som denne, utan en tråd att skyla sig med. Har
någon beträtt rövarstråten härvidlag, så var det
»nådabarnct» Törnqvist, och blott tillfälligheten
hindrade, att häktet blev hans laga förfall från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
