Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Kaparfejden - II. Möte mellan vänner och fiender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 280 —
juvelprydda händer, men i all sin ståt en mycket
enkel, verkningslös företeelse.
Den store Efraim låtsade icke märka sin
omilde upptuktarc och skelade förbi ett ljungandc
ögonkast av Sofia, som under het rodnad
betraktade herrskapet med en stadig och hat full blick.
Den strålande Serafime gav ingen akt på detta.
Okunnig om allting och oveten om allmänhetens
hat mot henne själv, den lilla gåsen, som skulle
tillgodonjuta offret av så många störtade
medmänniskors timliga lycka, väl bevakad på alla
sidor för upplysningens och eftertankens
oförlåtliga blodssynder, fäste hon ett likgiltigt
ögonkast på denna människogrupp vid vägsidan. Hon
fick se jägarn, ryggade, blev allvarsam med hastig
skrämsel i de vidgade brunögonen. Hon utpekade
den förskräcklige för sin mor och halvviskade
hörbart i förbifarten:
»Mamma, titta på den där karln! De’ var han,
som rövade hos pappa och slog grosshandlarn så
förskräckligt. Och så skulle han prompt ha tusen
riksdaler av mej, ifall grosshandlarn blev gift
med skrädderskan i Stadsbacken!»
Och medan modern mätte den så utpekade
med ett giftigt ögonkast, föll Serafime i sitt
hejd-lösa, ohjälpliga, allting översvallande skratt.
»Pa-tronessan», grosshandlarn och kusken drogos med.
Hästarna instämde med sitt våldsamma frustande,
det skrattade i remtygens fras, hjulens knarr och
fjädrarnas klirr. Alltsammans var till slut ett
enda sataniskt hånlöje, tyckte den stackars pinade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
