Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Kaparfejden - VII. Drabbning och fångenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 336 —
»Han sticker ut pipan igen!» varnade
Strandlund strax därpå.
»Herre förbarme sig! Stryk flagg! Ner
med flaggen!» hojtade besättningsmännen över
varandra och hukade ner sig.
Åter en blixt med knall från Ellidas ventil.
Ett bedövande slammer bland salttunnorna på
skansdäcket. Ett svidande tätt och våldsamt
regn av salt över ansikten och händer, en skur
av stavar och flisor över hela fartyget. För- och
mellandäcket som översnöat, människorna
vitrap-pade av de våldsamt inpiskade saltkornen. En
var blödande ur skråmor och hudsår, Serafime
översaltad, skrikande på däcket bredvid sin
hop-sjunkne far värre än om kniven suttit i henne.
Och så var larmet åter lössläppt.
»Vill du nu ha dig en djäkul till, som
river upp sidan och sänker dig?» återkom
Gäc-ken.
»För Guds skull, vi måste ju stryka flagg!»
föreställde Strandlund, skälvande och vit som
en saltstod.
»Nå, stryk då! Varför strök du inte förr,
din åsna!» röt Efraim, alldeles ur fattningen, där
han stod, vitrappad av salt och blödande om
händerna.
Flaggen halades ned och så hördes Gäcken
i sin naturliga ton:
»Se så där ja! Skutan står nu under mitt
befäl. Rorsmannen går till sin post, faller av
fem streck babords hän. Babords fallrep ut!»
f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
