Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Till underjorden - I. Vid dalporten till Dödsriket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 410 —
stämningen allt bortöver. Osmält snö låg redan
över den bortersta och högsta av de många
topprader, kammar och åsar, som här, den ena över den
andra, ringlade sig så vida omkring. I mitten
gapade där nere i öster den oerhört omfattande,
trädlöst nakna, trattformigt nersugna kitteldalen
bortom skogsranden. Neröver den brunkala brädden
till denna dalkittel skummade och röt den
regnstrida, svällande Jab mien jokk, De dödas flod,
Hades-älven, Dödsrikets ström, för att nederst i
trattens botten uppslukas i dånande klunk av ett
svartgapande avgrundssvalg inom bägarformigt
uppvräkt blockvall ur den söndertrasade
bergsgrunden. Där nere i djupet, i bottnen av denna
bägare, som aldrig fylldes, drack det nätter, dagar,
månader och år genom uråldriga släktleder.
Aldrig hade fäderna i än så långliga tider tillbaka
hört av de ännu äldre någon sägen om en början
till detta under, som här för ögonen låg, att denna
klyfta oupphörligen genom världens alla skiften
sväljde Jabmienjokk såsom den alltid törstande
strupen till en omättlig buk. Och aldrig hade Sjul,
lika litet som någon av fäderna, återsett
arvemarken här i nejden utan djup kallrysning för denna
svartstupande väg, där han kanske en gån g i tiden
utan återvändo skulle träda ned som döing till
Underjorden. Kanske — det var ej i går, ej i fjol
som människan erfor den första slitningen mellan
gammaltro och ny tro!
Ja därnere, om någonstädes, gapade en port.
till Ruottaimo, Dödsriket, Underjorden, Hades,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
