Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Till underjorden - I. Vid dalporten till Dödsriket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 4ii —
huru namnet rättast kunde falla sig. Kristensagan
ville rent av tro, att Vite-Jesus själv, nederstigcn
till de dödas rike och då dödsmakterna sökte
spärra hans återväg till ljusets värld för att fängsla
honom när sig, stötte upp denna klyfta med sin stav
genom bädden till den sjö, som fordom fyllde
kitteldalen. Deras ävlan ådrog dem sålunda endast
nedrasande blockregn, spolande siam och ett aldrig
sinande släckvatten över Helvetets eld, den under
Jabmienjokks böljor ständigt flämtförtynande
jättelågan med denna vilt uppkokande gol av
het-ångor, som ute i världen den vida spränger
Underjordens smältmassor genom eldbergens glödpipor
upp i dagen. Stark var den, som utförde sådan
bragd och efterlämnade Dödsfloden som dess
minnesmärke genom evärdliga tider. Men så kunde
han heller aldrig nås av den dödsvigande pilen
från Jabmien-Akka, Stormoder bland de döda.
Dock hade hon ännu oforminskad makt att
behålla när sig alla de andra, som kommit inom
rikets gränser, träffade av den försåtliga pilen. För
att ställa sig väl med henne, den stormäktiga, och
med Ruotta, som också härskade i djupens rymder,
hade gamle Sjul efter fädernas sed även nu skjutit
en korp, som skulle offras, så snart boplatsen
nåddes.
Ha, fördömelse och milda försköning, vad
betydde den matt uppvirvlande, blåa röken just
där hans aning sökte vistet? Nomaden kände
harm och skräck i hastig slitning. Harm mot dessa
objudne, som förmätet inkräktat hans byggen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
