Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Till underjorden - III. De främmandes förehavanden - IV. Trumsiaren i språk med sina gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 417 —
last, som kunde löna besväret. För si den
stackars smula, som vi två kunde bära upp genom
skrevtrappan här i svett och möda, det blir
ingenting att hurra för.»
. Så försjönko de samtalande åter i den
svar-modigt kul na tystnaden.
IV.
Trumsiaren i språk med sina gäster.
Helt oförtänkt hälsade lappen ett ljudligt
go’dag bakom dem.
Bägge vände sig om i överraskning och
besvarade hälsningen, när äntligen den svartbruna
och rynkiga skepnaden varsnades mot kvällningens
mörka bakgrund.
»Då är det nog gamle far, som rår om det här
och veden vi ha bränt?» antog jägarn och då
lappen nickade fortsatte han: »Si vi tänkte nog
inte lämna stället utan ersättning efter oss.»
»Stor sak i vedpinnarna!» bortslog
nomadpatriarken högdraget och med en jättes basröst,
dånande ur den djupa och vida bröstbälgen till den
lilla kroppen. Åhörarna måste se efter om han
stod i någon hölja och var längre än han syntes.
Sjul gled fram så liten han var, slängde ner
sig uttröttad med de brunläderklädda benen i
gropen snett framför dem och fortsatte under
deras stigande förvåning.
»Häftige jägare och väldige gudsprofet, det
må gammellappen rcdeligen säga, alt farligare
O. Högberg, Fribytare. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
