Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Till underjorden - IV. Trumsiaren i språk med sina gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 420 —
fuling... ner genom svarthålet här?» — Svaret
dröjde i modstulen tystnad.
»Jo vi ha nog det!» medgav jägarn i beklämd
ton.
»Jaja», varnade lappen, »ha ni kommit
levandes upp efter förstresan, så bed innerliga Gud
bevara er för andra resan!»
Jägarn hade hela tiden känt sig ledsamt
besvärad över detta främmande öga, som till någon
grad genomskådat äventyret på ett eller annat
vis, kanske genom spåtrumman, möjligen också
genom spejeri. Nu tycktes honom tiden vara inne
att blanda bort korten för lappen och sade
alldeles gillt:
»Sja, ifall en skulle gå ned en gång till, så
är det ju bara som en liten nyfikenhet, eftersom en
liks kom hit på orten av en villhändelse, förstås!»
— Han tittade snett ut i vädret när detta sades.
Nu drog Sjul sin mun till ett inmarigt flin,
dröjde och återkom med eftertryck:
»Inte tu, häftige jägare, inte heller tu, väldige
gudsprofet, kom hit av nå’n villhändelse. För si
det har jag nog sett, att bägge två ha ni länge
hågats hit, ja just hit till Döings-riften. Ni skulle
ha kommit långt förut, om inte den ene hade fått
sparkas branog hårt med Näcken på något vis. Jag
tror mest det var en svårare ill fuling, som ni
först skulle ha in på häkte — eller kanske var
det självaste galgen?»
»Jaja, jaja, sant var nog det!» medgav
jägarn åter. »Jag fick ändå sparkas bra hårt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
