Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Till underjorden - IV. Trumsiaren i språk med sina gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 419 —
»Jaja», återkom jägarn helt sakta för att icke
sitta tyst, ty detta tryckte honom. »Jaja, det var
nog riktigt så, att vi stöp i vad som nämndes. Så
att far är en sådan, som ser så skarpt? Har visst
hört talas om dy like men aldrig träffat någon förr.
Nå, vad sällskap var det som blev efter så där
då?»
»Kostar veta så noga», drog Sjul så vasst och
tunt med starkt bröstdån. »Branog långt tillbaka
i gammeltiden allt det där... Nog har det gått som
ett tal, att de kläckte hetrinnandc silvret som en
annan kvarnbäck både natt och dag ur berget.
Kol-veden och timret, som de behövde, flottades
änd-skott nergenom vattenhålet — här var då ett
riktigt bra skogshygge den tiden. Och svavelröken
deras drog ut som den stridaste kvast upp genom
vattenhålet, men si på sista bytet...»
Åhörarna hade slukat oirden med glupande
lystnad.
»Nå på sista bytet?» framtasslade bägge med
en dallring, som kändes dem själva förarglig.
Lappen dröjde med svaret:
»Tja, tör nog mestdelen ha kommit nå’n
grymmare misslyckelse över dem. Nånå, ingen hade där
att göra — i de andres rike!»
Det ryckte i gamle nomadens ansikte för vad
han ville säga vidare och så kom det, lågmält,
tveksamt, avstympat:
»Sen så begrip’ nog gammellappen..., att
alltid gått ni råka ut för att bli vars’... nån ill-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
