Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de första bekymren jag haft, ocli det liar kostat
mig mycken anslrängning alt finna min mor häruti
vara rättvis. Men Slreucr gaf mig dock i hemlighet
en och annan smörgås, ocli jag spisade, dem bakom
en stickelbärsbuske, kanske med samma känsla som
Adam åt den förbjudna frukten i paradiset. Och
”Mai-käfer”[1] har den gamle Streuer skakat åt mig al de
båda popplarne, som stodo pa lians gräsplan, och har
hjelpl mig alt plocka upp dem, och stickelbär fick
jag äta af hans häck, hvilka alltid smakade mig bättre
än de i vår egen trädgård, och af sina stora
taffelpäron har han gifvit mig, och mjöd fick jag dricka
hos honom, och han har berättat mig om sina
jagtäfventyr och sednare om sin kärlek. Ilvarje Söndags
morgon sjöng han en predikan, på egen och alldeles fri
melodi, och alla som gingo förbi lyssnade och
skrattade; och detta har ofta gjort mig förtret. En
huspostilla, en tjock, i pergament bunden bok, var hela
hans bibliothek, och var en stor helgedom, ty det var
det enda han hade medfört från skogslifvet. Jag
fann mig mycket hedrad, då jag fick bläddra och
läsa deruti. Det var Coberts kabinetts-predikningar,
om hvilka Jean Paul säger, att de innehålla mera
anda, ehuruväl en narraktig, än alla nya
postillor tillsammanslagna. Till kyrkan gick gubben aldrig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
