Fyrväplingen. Vers och prosa / 63 (1855) Author: Fredrika Bremer, Thekla Knös, Louise Müller, Daniel Andreas Joakim Müller Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SKOGSHYMN.

Guds första tempel voro skogarne, Förr’n menskan lärde hugga ned dess stammar Till smärta pelare, och se’n deröfver Att resa hvalf, som skulle återljuda Af helga sångers chor. I mörka skogen, 1 tystnaden och svalkan af dess tempel, Hon böjde knä, och till den Allrahögste Steg hennes bön och lof; ty enkla sinnet Ej kunde stå emot den helga maning, Som gick från skogens mystiskt ljufva halfdag, Från gamla träden, hvilka högt mot himlen De mossbeklädda armar höjt — ej motstå ljudet Utaf en osedd ande, som på en gång De stolta topparne till bugning tvingar. Allt detta stämde fullt till andakt själen, Och ingaf tanken på oändlig makt, På outsägligt majestät. Ack, hvarför Skall menskan nu i verldens mogna ålder Försumma Herrans fordna helgedomar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>