Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Skulle det icke vara mera poetiskt att, i äfverensstämmelse med erfarenhet, vetenskap och religion,
låta äfven i poetiska framställningar en allvis allmakt
regera verldcn och leda menniskornas öden, visa, alla
på menniskorna inbrytande katastrofei till tiots, en
högre af alla stormar oupphinnelig frid, till och med
ett bortom grafven, som jemnar allt?
Under-historier, utan någon djupare mening, kun
na endast göra en tvetydig effekt, så länge mensklighelen är vidskeplig nog, att tilltro dem en sann verk
lighet. Men det år för mycket begärdt, all för dylika
sjuka, andefattiga fantasifosters skull, tiden eller rät
tare menskligheten skulle slå slilla uti framåtskridan
de till ljus och klarhet; till och med skulle skrida
tillbaka till villfarelser och mörker.
’ Nej, vi behöfva icke befara att poesien, som ledt
eller åtminstone ledsagat menskligheten tills dato,
skall komma att upphöra! Men hon måste afven i
vår lid, såsom hon alltid har varit, bli tidsenlig; hon
kan och måste, såsom hon hittills gjort, gå förtroligt
hand i hand med~vetenskap och religion. Vetenskap
och poesi eller tanke och diktning böra ej komma i
strid med hvarandra. Vid poesien måste jag kunna
ge mig hän till diktarens verkl, såsom jag är med mi
na begrepp och mina känslor, och lefva i densam
ma. Men om denna står mig så fjerran, och är så
olik, ja motsägande den, i hvilken jag annars lefver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
