Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XV. "Den gamle på Caprera"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig dock 1861 på Caprera med det barn, som hon lät bära
Garibaldis namn, i önskan att få tala med den
förorättade mannen. Hon blef emellertid ej emottagen, och
Garibaldi vägrade att erkänna barnet såsom sitt.
Under tiden behöll Garibaldi Francesca i sitt hus;
med henne erhöll han ännu en dotter, Rosa, som dog
under hans vistande i Frankrike 1871, samt sonen Manlio,
som han högt älskade och alltid benämnde med
smeknamnet »bell’ uomo» eller ock någon gång med
»Flik-Flok-Flak», detta till följd af gossens smeksamma och vänliga,
sinnelag.
Garibaldis vänner hafva beklagat hans faderliga
svaghet mot sina barn; af dessa, tycks den äldste sonen,
Menotti, samt den yngste, ofvannämnde Manlio, hafva
varit honom kärast[1].
Menotti Garibaldi, som efter sin faders död ända in
i senaste dagar såsom deputerad förfäktat dennes idéer[2],
[1] Helt rörande är följande bref,
skrifvet till fru von Schwartz vid en tidpunkt, då Garibaldi
hade mycket bekymmer, särskildt för sin son Ricciotti:
»Speranza amatissima! Jag har gjort er ledsen genom
berättelsen om mina bekymmer och ber er förlåta mig detta!
Bland mina barn är Menotti det enda undantaget från regeln, de
andra uppföra sig ännu sämre än — — — (Ricciotti). För hvarje dag
blir jag större skeptiker och misantrop — Francesca och Clelia minnas
er med kärlek. När ni får se Manlio, kommer han att bli er Benjamin;
han har två tänder — — —
För lifvet er G. Garibaldi.
[2]
Senast i oktober 1891 utfärdade Menotti Garibaldi till
»veteranföreningarna» ett cirkulär, hvari det bland annat heter.
»— — — Vi hylla principen om ansvarsfriheten, och vi vilja icke
föra krig mot religionen, men vi önska, att påfvedömet skall inträda i
staten, vara en integrerande del af densamma, och att den borgerliga
myndigheten skall beröfvas det så väl som alla andra medel, det kan
använda for att skada en nation, som blifvit sin egen herre och uppträdt,
icke som hatets och intrigernas, utan som broderlighetens och den
religiösa fördragsamhetens fädernesland.
De fruktlösa försök, som gjorts för att bevara ett vänskapligt
förhållande till vatikanen, och de ständiga utmaningarna mot vår
nationalära måste naturligtvis leda till det resultat, att statsmännen högtidligt,
måste sanktionera hela den italienska nationens plebiscit mot dessa för
framtiden onyttiga påfliga garantier.»
Man tycker sig höra ett eko af den gamle Caprerahjältens klara,
fulltoniga röst, då han utslungade sina utmanande ord mot den religiösa
ofördragsamheten, mot påfvemakt och prästvälde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:47:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/garibald/0417.html
