Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. "Den gamle på Caprera"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är sannolikt den mest begåfvade af hans barn, medan
Ricciotti, Anitas yngsta son, skildras såsom en obetydlig
karaktär.
Först i början af år 1880 lyckades det Garibaldi att
med regeringens bistånd få sitt äktenskap med
markisinnan Raimondi förklaradt upplöst.
Den 26 januari samma år lät han med borgerlig vigsel
lagligt förena sig med Francesca Armosino, hvilken då
jämte hans barn Clelia och Manlio erhöllo hans ärorika
namn. Vigseln försiggick på Caprera i Garibaldis eget
rum och bevistades af Menotti och dennes hustru, Italia
Bedeschini-Garibaldi, af Teresita och hennes man, Stefano
Canzio, samt af de båda små, Clelia och Manlio.
Generalens ansikte, berättar en af de närvarande i bref
från La Maddalena till fru von Schwartz, strålade då af
glädje. Han satt patriarkaliskt i sin rullstol, iklädd en
snöhvit puncho med en eldröd näsduk om halsen. Donna
Francesca var hvitklädd; efter civilakten, vid hvilken
Garibaldi kallat sig »jordbrukare», gafs middag, hvari
hela familjen samt närvarande vänner deltogo. Otaliga
lyckönskningstelegram ankommo, bland dessa äfven ett
från konung Umberto.
Hvilken tanke man än må hysa om Garibaldi såsom
familjefader, visst är, att han själf trots allt till slut kände
sig lycklig i sitt hem och bland de sina; rättvisan kräfver
ock det erkännandet, att Francesca med stor ömhet vårdade
den värkbrutne mannen, som under sina sista år knappast
kunde röra sig utan hjälp. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
