Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 16 ME
I aftonrodnan ut. Liksom två ögon
Utur det guldbeströdda purpurfloret
Saphirens vingar der så klara glänste.
Snart ser hon dessa sköna vingar lyftas
Och fram till Harpan sväfva, ser dem sänkas
Och stanna skimrande på Engelns hufvud;:
Att som en blomma hvila bland dess lockar.
Der liksom lyssnande till Harpans stämma
Satt Fjäriln stilla, som han hade väntat
Att den och sången åter skulle ljuda.
Men när den tystnade och sista ljuden
Ur harpans barm ock dogo, se, då flyger
Han ner till strängarna och med sin vinge
Dem slår att väcka sjelf de kära toner;
Och när de åter klinga, tycks han glädjas.
Men ack, med hvarje slag mot hårda strängen
Dess vingar såras; gyllne stoftet faller
Förskingradt ner; och höga purpurn bleknar.
Förgäfves Hilma vill den yra rädda:
Han viker undan hennes hand, och strängen
Allt mera vildt han slår, till dess han maktlös
Neddignar vid en klagosuck från Harpan.
När Hilma då sin arma fjäril söker,
Hon finner honom död vid Harpans fot.
TITLE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
