Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första perioden (Gamla tiden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kända jorden under sina krigståg. »De förvandlade»,
säger Ritter[1], »så långt de kunde, jordkretsen till
ett romarrike, orbis terrarum till orbis romanus.»
Genom dessa krig blefvo förut ofullständigt
kända länder bättre bekanta. Därtill kommo några
vetenskapliga upptäcktsresor såsom den expedition,
som AELIUS GALLUS år 24 e. Kr. företog till Arabiska
viken, Etiopien och Arabien samt DIONYSOS från Charax
till Parthien och Arabien. Men i allmänhet var deras
intresse för jordkunskapen ett praktiskt-politiskt,
icke ett vetenskapligt. Ehuru de ägde allt landet
mellan öknen och Medelhafvet, hafva de icke haft
något intresse af att se, hvad som kunde finnas söder
om Sahara. Endast två fälttåg omtalas från äldre
tid till det inre af Sahara. CORN. BALBUS drog år
19 f. Kr. till Fezan-oasen, som då ännu beboddes af
»Ammons barn» eller garamanterna, hvilka Eratosthenes,
Strabo m. fl. omtala, d. v. s. vår tids Tibbu eller
Teda folk och C. SUETONIUS PAULINUS framträngde
år 37 e. Kr. till Nigritien. Sedan har först i 4:e
århundradet en kejserlig general SALOMON åter trängt
öfver bergen in i öknen. Och endast tvenne romerska
resande SEPTIMIUS FLACCUS och JULIUS MATERNUS hafva
nått fram till Sudan (i slutet af 1:a årh.). Sudan
var därför så godt som okändt för romarne, och
de hade mycket dunkla föreställningar om Afrika
inalles. Cicero kallar det »en tredjedel af hela
jorden»[2]. Nero har dock utsändt en Nilexpedition,
som framträngde till Gazellflodens inflöde i Nilen
och lärde känna några negerstammar, som Plinius
omtalar[3].
– Ett annat talande exempel på denna
deras likgiltighet för geografiska forskningar är
det, att ehuru de voro herrar öfver Brittanien, har
ingen romare rest öfver till Irland, hvilket de
hade nästan för sina ögon. Aldrig hafva de heller
kringseglat Brittanien, och likaledes hafva de i fråga
om Indien icke i någon mån utvidgat den kännedom om
landet, som grekerna skaffat sig.
Emellertid har också den romerska litteraturen att
uppvisa geografiska författare, men karakteristiskt
nog intressera dessa sig – där de uppträda som
själfständiga forskare – nästan blott för den
politiska geografien och folkkunskapen; för den
matematiska och fysiska geografien hafva romarne
gjort så godt som intet.
Bland dessa författare märkas C. JUL. CÆSAR
(99–44 f. Kr.) och C. SALLUSTIUS CRISPUS (85–35
f. Kr.) hvilka beskrefvo de länder, i hvilka krigen,
som de hufvudsakligen vilja skildra, fördes. De äro
alltså egentligen historici. En verklig geografisk
författare var däremot POMPONIUS MELA, till
börden spanjor, (i midten af 1:a årh. e. Kr.), som
efterlämnat en geografisk handbok De chorographia i 5
böcker. Han stöder sig hufvudsakligen på Herodotos
och Eratosthenes, men tager äfven hänsyn till
andra källor[4], hvilka han använder med omsorg och
kritik. Han upptager ingen matematisk geografi utan
börjar – efter en kort inledning – med en skildring
af Afrikas medelhafsländer, därvid följande kusterna
fr. väster till öster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
