Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Helena-bukten hade man träffat buskmän,
här såg man hottentotter; med bada uppstodo
strider. Den 7 dec. seglade man vidare,
sedan proviantfartyget blifvit uppbrändt, den
i6:e passerades den sista vapenpelaren, som
Diaz upprest, på juldagen befann man sig på
Natals höjd som fick sitt namn af dagen (dies
natalis). För att förnya, vattenförrådet anlöpte
man den 10 eller 11 januari land strax norr om
Delagoaviken, och träffade där bantunegrer, som
voro mycket fredliga, hvarför landet kallades
»det goda folkets land»[1]. Den 22 januari
upptäcktes Zambesis delta, och fartygen inlöpte i den
nordligaste flodarmen Quelimane, där man stannade en
hel månad för att kölhala och göra några andra
reparationer. Med befolkningen trädde man i
vänlig förbindelse, och såg här till sin glädje de
första spåren af Orientens närhet. Många afledo
dock i följd af det osunda klimatet. Sedan Da Gama
upprest en vapenpelare till tecken pä att landet
var taget i besittning, fortsatte han den 24 febr.
mot norr med största delen af sin besättning sjuk,
samt uppnådde den 2 mars ön och hamnen Mozambique.
Här hade araberna en handelsstation, som förmedlade
guldutbytet mellan Sofala och norden. Staden hörde
under scheiken af Kilva, (Quiloa) och dess ståthållare
bar titeln sultan. Af morerna, såsom portugiserna
kallade alla muhamedaner, erhöllo de underrättelser
om landets produkter och handel,om ärkeprästen
Johannes rike m. m., men orsaken till denna arabernas
meddelsamhet var den, att de trodde främlingarna
vara turkar. Gama lyckades äfven få hyra två
lotsar, som skulle föra honom vidare. Men när
det blef uppenbart, att portugiserna voro kristna,
som kommit för att drifva handel i dessa trakter,
ändrades stämningen, och araberna började nu uppgöra
planer till deras tillintetgörande. Den ena
lotsen lyckades rymma, men försöken att anfalla de
portugisiska skeppen misslyckades. Slutet blef,
att Da Gama bombarderade staden, dock utan
synnerlig effekt. Den 29 mars fortsattes
resan, och två dagar senare sökte den moriske
lots, som man hade kvar, sätta fartygen på grund
mellan några små holmar. Sveket upptäcktes dock
och förskaffade endast den brottslige ett grundligt
prygel samt ögruppen dess namn Ilhas do
Azoutado d. v. s. prygelöarna. Det var Da
Gamas afsikt att äfven anlöpa Kilva, där araberna
falskt påstått, att många kristna bodde, men han
hindrades härifrån af ogynnsamma vindar, troligen
till sin lycka, ty den mäktige scheiken af Kilva
var beredd att med hela sin styrka anfalla skeppen.
I stället sattes kurs pä den vackra östaden Mombas,
utanför hvilken man kastade ankar d. 7 april.
Dock inlopp Gama försiktigtvis icke i hamnen,
huru väl än hans af sjukdom försvagade besättning
behöfde att få komma i land. Detta visade sig
välbetänkt, ty under påföljande natt kommo
omkring 100 beväpnade morer ut till amiralskeppet
och bådo att få stiga ombord. Då emellertid deras
fientliga afsikter voro tydliga nog, vägrades
detta. Sedan kommo friska lifsmedel såsom gåfva
från scheiken jämte inbjudan till eskadern att inlöpa
i hamnen. Gama förklarade sig beredd härtill,
man sände dock först i land två af de lifdömda
för att kunskapa. Dessa blefvo så väl mottagna,
att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
