Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snart uppstodo tvister mellan Barentsz och Rijp om
den väg, man skulle slå in på från Lofoten; den förre
genomdref dock, att man icke skulle följa kusten utan
segla åt nordost för att undvika ismassorna kring Novaja
Semlia. På detta sätt upptäcktes den 9 juni
en öde klippö, som fick namnet Björnön[1]
(Beeren Eiland) 74° 35’ n. br.), emedan man där nedlade en
stor isbjörn. Härifrån togs en nordlig kurs för att
öfver polen söka den nya vägen [2],
och den 17 juni träffade man åter land på en bredd af
79° 49’. Det antogs vara en del af Grönland, men var i
själfva verket Spetsbergen[3],
Barentsz gjorde ett försök att
utefter dess västra kust tränga till dess nordsida,
men tvangs af ismassorna att vända, hvarefter båda
fartygen gingo tillbaka till Björnön. Här uppkommo
åter tvister mellan Barentsz och Rijp om kursen,
och dessa slutade med att fartygen skildes åt och
gingo hvar sin väg. Rijp höll mot nordväst och sökte
än en gång komma fram öfver polen, men då detta var
omöjligt, styrde han mot Spetsbergen för att söka sig
fram väster om dem. Då icke heller detta lyckades,
beslöt, han att följa efter Barentsz åt öster, men
som det snart var slut pä sommaren, afstod han åter
från denna plan och återvände till Holland.
Emellertid hade Barentsz styrt åt öster och den 17
juli nått Novaja Semlia på 73° 20’ n. br. samt följt
dess västra kust åt norr. Han lyckades nu komma förbi
Iskap och tränga ned ett stycke utefter öns östra
kust, till dess han af isen tvangs att kasta ankar i
Ishamn (76° 7’ n. br.) d. 26 aug. 1596. Här stannade
man till den 14 juni 1597 och tillbragte vintern i ett
stort hus, som man byggde af drifved, hvilken fanns
utefter stränderna. Men när icke heller följande
sommar fartyget kunde komma löst ur isen, måste det
prisgifvas, och i öppna båtar sökte man nå den ryska
kusten. Under denna färd afledo fem af de 17 personer,
som utgjorde besättningen, och bland dem äfven
Willem Barentsz (d. 20 juni); han begrofs på öns
strand. De öfriga lyckades komma fram till Petschora,
och därifrån utefter kusten till Norge och Holland,
dit de återkomrno d. 29 okt. 1597. – Först år 1871
framträngde åter ett fartyg kring Novaja Semlias norra
udde till Barentsz Ishamn. Det var den norska slupen
Solid kapten ELLING CARLSEN. Han fann flera reliker[4]
från Barentsz och Heemskercks öfvervintring.
Med Barentsz[5] död upphörde för en tid
holländarnes försök att finna nordostpassagen.
Därtill bidrog i väsentlig grad, att man samtidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
