Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommit till Indien rundt Kap, ty det var år 1597, som
Cornells Houtman återvände från den första resan till
Ostindien. Men sedan år 1602 det ostindiska kompaniet
fått uteslutande privilegium på att använda denna
sydliga väg, hafva ånyo hos köpmän, som icke voro
delägare i detta, tankar uppstått på att fortsätta
forskningarna på den norra vägen. Innan emellertid
dessa började, hade ett dylikt försök gjorts från
engelskt håll, bekostadt af det moskovitiska
handelskompaniet.
Detta uppdrag lämnades åt HENRY HUDSON, en icke
mindre frejdad sjöman än Willem Barentsz. Af hans
lefnad känner man dock icke mer än de fyra sista
åren[1],
under hvilka han företog sina berömda resor
i de arktiska farvattnen på östra och västra
halfklotet. Det var den första af dessa, som han
gjorde för nyssnämnda kompanis räkning för att öfver
nordpolen söka vägen till Japan och Kina. Hudson
styrde den 1 maj 1607 ut frän Gravesend med ett
litet fartyg, å hvilket funnos in alles 12 man,
passerade Shetlandsöarna och seglade därifrån åt
nordväst förbi Island, som han dock ej såg, samt
kom den 13 juni till Grönland pä 67° 30’ n. br.,
om hvilket han icke visste, huruvida det var en ny ö
eller Zeniernas Engroueland. Han följde dess kust
i sex dagar, hvarunder han sannolikt kom till 73°
höjd. Härifrån gick han utefter iskanten mot nordost
och kom den 22 juni till Prins Charles Foreland i
Spetsbergsgruppen. Han kryssade nu i isen uppför
västra kanten af Spetsbergen och undersökte några af
dess öar och fjordar samt gaf dem namn, af hvilka dock
endast ett Hakluyt Headland bibehållits på vår tids
kartor, om det än är osäkert, huruvida det nu afser
samma ställe, som Hudson så kallade. Därpå styrde
han utefter dess norra kust, troligen till Sjuöarna,
där isen tvang honom att vända. Den högsta bredd,
som han observerade var 80° 23’. Sedermera sökte han
komma fram söder om Spetsbergen, men måste den 27 juli
afstå äfven från detta försök. På hemvägen besökte han
Björnön (31 juli) och Färöarna (15 aug.) samt återkom
den 15 sept. till Themsen. Det är icke omöjligt,
att Hudson äfven först sett ön Jan Mayen, ty hans
journal omtalar, att han under 71° n. br. sett en ö,
som han kallade Hudson’s Touches, och om denna uppgift
är riktig, måste det hafva varit den nämnda ön[2].
Ar 1608 sände det ryska kompaniet honom på en ny
upptäcktsresa. Meningen var nu att söka genomfarten
i hafvet öster om Spetsbergen. Han afseglade mycket
tidigt på året, redan den 22 april, och kanske var
detta orsaken, att han ej kom så synnerligt högt mot
norden. Ty redan vid 75° 24’ n. br. råkade han den 9
juni in i isen och måste vika tillbaka mot sydost till
Novaja Semlia, som han nådde under 72° 30’. Försöken
att komma fram norr om denna ö misslyckades; sedan
har han vändt sig mot Waigatssundet, men dels drefs
han tillbaka af isen, dels säger han sig icke hafva
varit rustad för »pröfva och försöka» denna väg. Han
seglade under hemresan mycket nära Grönlands södra
udde och hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
